MENU

Här har vi Minea, en ängel som flugit rakt in i vår familj och är lika mjukt fluffig och vacker på insidan som på dessa bilder. Hennes hjärta kräver aldrig något tillbaka. Det är det som är så fint med henne. Hon är liksom en ideell ängel. Jag ba: Får jag fota dig i morgon en timme? Hon ba: Okej!

Jag fick terapi. Upptäcker gång på gång hur läkande det är att ge sig själv att vara i det inre rummet av närvarande som jag är i när jag fotograferar. Det är som en inre liten skog. Men också rent nöje och samtal och skratt. Det kanske ser ut så men det fanns ingen yttre skog, bara TUT och sirener från gamla E4:an som passerade bakom oss….
Jag vill fota mer! Ge mer! Barn, familjer och bröllop från våren och framåt… Jag ser fram emot det för jag har så mycket kraft att investera i det och så många gåvor att ge. Den där självgenererande kraften. Rörelsen. Friden. 
Comments
Add Your Comment

eighteen + 15 =

CLOSE